Löpning del 2: "Travhästen och piskan"
Ingen gårdag, ingen morgondag. Bara nu. Vindarna klappar till huden och träden ser visset på. Hjärnan skriker: "Fortsätt!". Kroppen lyder, i brist på andra alternativ.
Solstrålarna smeker huden som springer i väg. På väg bort, till något annat. Benen springer i kapp tiden, hal som våta klippstenar. "Nu", tänker hjärnan. "Nu är jag i kapp". "I kapp vad då?", frågar benen fulla med mjölksyra. Hjärnan lyssnar, men svarar inte. Benen fortsätter, hjärnan är flera kilometer framför.
Vardagen är långt borta när målet närmar sig. Benen håller en jämn hastighet, naturens humör växlar. Kroppen levererar, hjärnan styr. Likt en travhäst vars kusk håller i piskan.